När män lagar mat

Man kan knappt tro att det är sant, för det verkar nästan lite parodiskt. Kanske som en kort sketch i tv. Men likafullt pågår uppträdandet i varenda villakvarter i hela landet. Inte så mycket på vintern, men på sommaren. Och det är inte bara i villakvarteren. Alla som har besökt en campingplats kan nämligen berätta att de har upplevt nästan exakt samma scenario. Det är också exakt samma man upplever där det finns sommarstugor.

Det hörs klirrande från glas och flaskor, pysande från ölburkar som öppnas, det muntra ploppljudet från korkar som dras upp från kyligt vitt vin och skrammel från tallrikar. Man kan också urskilja ett dovt murrande från samtalande män. Då och då avbryts ljudet av ett par asgarv. Undrar om Larsson på udden ska ha gäster, funderar man.

Men sedan känner man en starkt irriterande, men bekant doft. Först tror man att Larsson äldste och hans kompisar fixar med utombordarna och tvättar motordelar med fotogen, men sedan ersätts lukten med en något frän, stickande lukt från något som brinner. Vad katten, tänker grannarna? Har Larsson satt eld till gamla kvistar i den gamla oljetunnan längst ner på tomten?

Först tror de att det stämmer för det stiger en vit, koncentrerad rök upp mot himlen. Nej, Larsson bränner inte kvistar. Han har tänt upp den koleldade grillen, och nu får alla andra ta del av brandlukt, röklukt och fotogenlukt. Det dröjer inte länge förrän det samlas ett par karlar vid grillen. Tre som dricker öl, och en som både dricker öl och vänder förkolnat kött.

Fru Larsson letar på nätet efter gasservice Stockholm, och ringer i smyg upp från mobilen. För när familjen har lämnat stugan på Värmdö och kommer in till lägenheten i stan igen, så ska hon ha en gasspis. Basta! För det tycks vara enda sättet att få herr Larsson till att intressera sig för matlagning.